Frivillig enkelhet, downsizing och buddhism
Jag kom på mig själv härom
dagen. Det senaste åren har jag mer och mer upplevt att jag befinner
mig i en djup personlig ekonomisk kris. Det har varit svårt med inköp av nya
vinterkläder, juklapparna brände i plånboken eller i skuldkänslan över att inte
kunna köpa vad barnen önskar sig, semesterplaner som har fått ändras, skjutas
upp och till slut skjutits i sank, den stora försiktigheten i mataffären och
nej, nej, nej till barnens önskemål om besök på badhus, bowlinghallen eller
bio. Och när sinnet började tyngas ned av detta att inte ha råd med allt det
här som vårt samhälle, reklam och media säger att vi ska ha råd med så öppnade
jag plötsligt lite försiktigt på ögonen. Hur kommer det sig att jag känner mig
fattig? Här sitter jag i Sverige med en lägenhet med vanlig, god svensk
standard. Värme i elementen, flera rum, kylskåp, frys och fungerande spis. I
kyskåpet har jag mat från alla olika delar av kostcirkeln och till och med lite
glass i frysen. Garderoberna är fulla av kläder för vår, vinter, sommar och
höst till både mig och barnen.
Hur kommer det sig att jag
upplever mig som fattig?
Det finns en historia om
att Buddha och några av hans munkar mötte en förtvivlad man som letade efter
sina kor. Han såg Buddha och munkarna och sprang fram till dem gråtande för att
fråga ifall de sett hans bortsprungna kor. De hade de inte och bonden sprang
vidare i stor förtvivlan. Buddha sa då till munkarna: Förstår ni hur lyckliga
ni är som inte har några kor?
För mig så pekar den här
historien rakt mot min upplevelse av fattigdom. Även om jag inte i faktisk
mening äger allt det här som reklamen och vår kultur säger att jag borde ha för
att vara lycklig, så är mitt sinne helt upptaget av drömmen om att få
tillgodogöra mig det. Och så länge jag längtar efter det så kommer jag att
uppleva mig som fattig. Visst är jag fattig även i en relativ mening om jag
jämför mig med vad genomsnittssvensken har att röra sig med och kan unna sig.
Men om jag vidgar kretsen och ser hur jag har det i ett globalt perspektiv så
har jag det väldigt bra. Och när jag ser på min lilla familjs situation och
återkommande frustration över att inte kunna hänga med i konsumtionshetsen, så
är det hjälpande att komma ihåg hur mycket vi faktiskt har.
Vilka fantastiska
möjligheter vi faktiskt har i det samhälle vi lever idag. Men det är också så
att det finns andra ljuspunkter i denna upplevda fattigdom – att inte tära lika
hårt på denna ömtåliga jords resurser. För mig kan det vara en lättnad att inte
har råd att köpa den där semesterresan med charterflyg, all inclusive och stora
pooler i ett allt mer uttorkat landskap. Jag behöver inte ta det svåra valet
att avstå eftersom jag inte har råd att köpa resan. För mig så har det här
varit ett återkommande dilemma i livet – att veta hur jag vill leva, men inte
orka stå emot vanor, beroenden, begär, marknadens, kulturens och reklamens
makt. Sedan drygt 20 år har jag varit väl medveten om hur vår västerländska
livsstil påverkar den globala miljön och andra människors livsmöjligheter i
fattigare delar av världen. Men trots all kunskap och information och goda
avsikter så ramlar jag tillbaka till att vilja inreda lite mer, bara skaffa det
här och köpa det där. Buddha lärde ut en
form av frivillig enkelhet som en väg till lidandets upphörande för över 2500
år sedan. Kan jag lära något av det idag
i vårt samhälle med konsumtionshysteri och annalkande ekologisk kollaps på
grund av överuttag av jordens resurser?
De munkar och nunnor som
Buddha ordinerade lämnade i stort sett alla personliga ägodelar bakom sig som
ett sätt att bli kvitt bindningen till dem. För lekmän var och är det
annorlunda, men andan är den samma. Buddha talade om tre olika sorters
försakelse – vilket i buddhismen innebär att leva i måttfullhet och släppa
taget om allt som är överflödigt. Den första sortens försakelse är yttre
försakelse – att släppa taget om materiella saker och bara behålla det man
verkligen behöver. Den andra är sann försakelse – att släppa taget om
girighet, hat och okunnighet. Den tredje formen av försakelse är den ultimata
försakelsen – att släppa taget om sin illusion om egot som något bestående
och självständigt existerande.
Som vår värld ser ut idag med
överkonsumtion, klimatkatastrof och en ständig känsla av att inte ha tillräckligt
tänker jag att vi skulle behöva träna oss i frivillig enkelhet. Att välja bort
överflöd för att koncentrera oss på våra basala behov så att världens resurser
fördelas bättre och vi själva känner oss rikare. För mig innebär en träning i
att se vilka bindningar jag har till saker och se djupt igenom dessa bindningar
och begär att jag upplever mig ha ett lyckligare liv.
Kommentarer
Skicka en kommentar