Att låta vardagen ställas om

I mitt liv så blir det mer och mer uppenbart för mig att jag vill skala av och leva enklare. Frivillig enkelhet, downsizing och allt vad det kan kallas - ett privilegium för västerländsk medelklass kanske, men också något vi var och måste ta ställning till. Hur vill jag leva mitt liv? Hur kan jag leva så att jag skapar så lite lidande för mig själv och andra? För mig så handlar det om mitt "ekologiska fotavtryck", men också om att mitt springande i ekorrhjulet för att upprätthålla en viss standard leder till direkt lidande här och nu. Hos mig och hos nära och kära. Och så samtidigt den här paradoxen att jag lever som jag gör enligt gamla mönster, mönster som har skapats för att jag försöker minska lidandet - speciellt hos mig och mina allra närmsta. Ett sätt att skapa någon förmodad trygghet. Tack vare... eller på grund av... min praktik så ser jag mina mönster allt tydligare. Tydligheten pekar mot att mitt sätt att leva inte hjälper mig i min strävan. Istället leder det till en ständig tidspress, få timmar med mina barn, små upplevda möjligheter att hjälpa vänner i behov av stöd, en hela tiden närvarande oro för ekonomi, lån och hur jag ska få det att gå ihop i slutet (från den 10:e!) varje månad. När jag försöker se klart på vad som faktiskt kommer upp så blir det också väldigt klart att jag går till ett arbete som jag egentligen borde slutat på för några år sedan. Och samtidigt så är rädslan för vad som händer då så överhängande att jag klamrat mig fast. Åtminstone tills nu.
Men precis som vattnet äter sig ner genom stenen och skapar en väg fram, så skapar en kontinuerlig praktik av meditation ett upplösande av gamla mönster och förmåga att se igenom rädslor och antaganden för vad dom är.
Min önskan är att inom två år ha sålt lägenheten, skaffat ett enkelt och litet boende som kan placeras på en god väns tomt. Byggbyssja, vagn som byggts om till mini-hus, husvagn eller något liknande.
Vad händer när vi som har möjlighet släpper fantasin om hur det måste se ut? När vi väljer bort ett liv styrt av konsumtion, banklån och heltidsjobb? Vad händer när vi öppnar upp tid för relationer, frivillig arbete, varande och en "andlig" praktik?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mellanrum

Bild
  Tidens tendens  är att allt rullar på i en allt högre takt. I dagens samhälle så fylls våra liv av  ett ständigt ökat informationsflöde, måsten och förväntningar. Det är hämtning och lämning på förskolan med barn som inte vill ta på sig regnkläder och mössa, karriären på jobbet och att inte säga nej till det där jobbet som kan vara så utvecklande, vi ska svara på dom här mailen som ramlar in i en strid ström – och helst inte vänta tills imorgon. Mellan jobbet och mailen och  take   away -kaffet i pappersmugg ska vi helst inom gymmet och ta oss igenom ett Power-pass eftersom en sund och framgångsrik person har en sund och  vältränad kropp. Det är  facebooks -likes till vänners flygresor kors och tvärs över jorden, fantastisk mat och gulliga videos på katter.    När jag var yngre, så tog jag del av nyheterna ett par gånger om dagen. Dagens Eko, Rapport eller Aktuellt och kanske en morgontidning. Idag så lever jag i ett ständigt nyhetsflöde om katastrofer, mord, klimatkollaps o
Läs mer

Återhämtning

Bild
Jag är så trött. Jag är så in i märgen trött just nu. Det har varit ett intensivt år med diskbråck, försök att hålla igång ett eget företag i en bransch som inte ger några stora inkomster, tonårsbarn, försäljning av bostad, två flyttar och som grädde på moset en influensa. Tankarna ältas om ifall jag bara hade haft än det ena eller det andra, om hur det var förr när jag var anställd med trygg månadsinkomst, om jag bara delade min ekonomi med någon, hur det kommer att bli när diskbråcket är bättre och jag kan vara mer fysisk igen och slipper den där strålade smärtan och den förgängliga kroppens skörhet . Eller bara längtan efter hur det blir när det nya boendet är klart och jag har en trygg och enkel vardag igen.                                                                                                      (Foto från Treesign - Tiny Homes of Sweden) Det här känner jag igen från människor jag möter på olika kurser kring stresshantering och att hitta medkänsla med si
Läs mer

Psykisk ohälsa och praktik - del 1

Bild
De senaste tre åren har jag levt med svår psykisk ohälsa i min familj. Under samma tid har jag dels arbetat med mindfulness och yoga tillsammans med grupper där många lider av psykisk ohälsa, dels arbetade jag inom skolans värld med barn, familjer och en organisation där barnens psykiska ohälsa stod i fokus från 2005 till 2016. Detta att leva tillsammans med någon som lider i sin vardag så mycket att de flesta av vardagslivets funktioner blir nedsatta till den grad att vad vi vanligtvis kallar "ett normalt liv" helt försvinner är oerhört ledsamt och dränerande. För den direkt drabbade personen blir det omöjligt att gå i skolan, att behålla ett jobb, att orka med sysslor i hemmet som diska, tvätta eller att ta hand om sig själv på olika vis, men jag har också kommit till insikt hur det drabbar närstående. Och detta trots att jag har alla dessa verktyg och den kunskap jag skaffat mig genom praktik och arbete under åren. Jag har under största delen av mitt vuxna liv haft
Läs mer