Translate

fredag 28 november 2014

Att mötas över traditionsgränser - interreligiöst retreat i Hjällbo kyrka

Så var det novembermörker och Göteborgsgrå himmel igen och återigen har vi samlats i källaren till Hjällbo kyrka. Förra året anordnade jag tillsammans med Annika Spalde och Lisa Westberg ett interreligiöst retreat i tystnad kring temat "Icke-våld i vår vardag, ett möte mellan buddhistisk och kristen tradition". Detta året var det jag och Lisa Westberg som stod som värdar. Lisa Westberg är präst i Svenska Kyrkan och verksam i Hjällbo och jag kommer från Göteborg Zen Center där jag fungerar som sanghaledare. Årets tema var "Av jord är vi komna...."
I år var vi deltagare från Hjällbo församling, Göteborg Zen Center, Rosensanghan, Triratna, Mariefreds församling och andra med lösare buddhistisk eller kristen anknytning. Under helgen höll deltagarna tystnad och grundstommen i schemat var tyst meditation. Vi gjorde även yoga, lyssnade på dharmatal, gick en pilgrimsvandring i Hjällbo och deltog i mässan på söndagen.
Så här efteråt så är jag fortfarande tagen över den gemenskap och intimitet som uppstår i tystnaden - oavsett var vi har våra rötter. I tystnaden är det som om vi transcenderar de ytliga skillnaderna och möts bortom och igenom allt det där.


För mig var det en stark praktik av gemenskap och att sträcka mig bortom det kalla och inskräkta Vi-Dom-tänkandet som det är så lätt att fastna i. Jag känner en stor tacksamhet för alla som deltog och byggde detta retreat och denna gemenskap med sin närvaro.

torsdag 2 oktober 2014

Att låta vardagen ställas om

I mitt liv så blir det mer och mer uppenbart för mig att jag vill skala av och leva enklare. Frivillig enkelhet, downsizing och allt vad det kan kallas - ett privilegium för västerländsk medelklass kanske, men också något vi var och måste ta ställning till. Hur vill jag leva mitt liv? Hur kan jag leva så att jag skapar så lite lidande för mig själv och andra? För mig så handlar det om mitt "ekologiska fotavtryck", men också om att mitt springande i ekorrhjulet för att upprätthålla en viss standard leder till direkt lidande här och nu. Hos mig och hos nära och kära. Och så samtidigt den här paradoxen att jag lever som jag gör enligt gamla mönster, mönster som har skapats för att jag försöker minska lidandet - speciellt hos mig och mina allra närmsta. Ett sätt att skapa någon förmodad trygghet. Tack vare... eller på grund av... min praktik så ser jag mina mönster allt tydligare. Tydligheten pekar mot att mitt sätt att leva inte hjälper mig i min strävan. Istället leder det till en ständig tidspress, få timmar med mina barn, små upplevda möjligheter att hjälpa vänner i behov av stöd, en hela tiden närvarande oro för ekonomi, lån och hur jag ska få det att gå ihop i slutet (från den 10:e!) varje månad. När jag försöker se klart på vad som faktiskt kommer upp så blir det också väldigt klart att jag går till ett arbete som jag egentligen borde slutat på för några år sedan. Och samtidigt så är rädslan för vad som händer då så överhängande att jag klamrat mig fast. Åtminstone tills nu.
Men precis som vattnet äter sig ner genom stenen och skapar en väg fram, så skapar en kontinuerlig praktik av meditation ett upplösande av gamla mönster och förmåga att se igenom rädslor och antaganden för vad dom är.
Min önskan är att inom två år ha sålt lägenheten, skaffat ett enkelt och litet boende som kan placeras på en god väns tomt. Byggbyssja, vagn som byggts om till mini-hus, husvagn eller något liknande.
Vad händer när vi som har möjlighet släpper fantasin om hur det måste se ut? När vi väljer bort ett liv styrt av konsumtion, banklån och heltidsjobb? Vad händer när vi öppnar upp tid för relationer, frivillig arbete, varande och en "andlig" praktik?

onsdag 23 juli 2014

Vapenexport, flykt från våld - att bära vittnesmål och vandra som praktik

För mig hänger min praktik av zen och av mindfulness ihop med en omställning av samhället. Det är inte bara mitt eget uppvaknande, min egen frid, jag praktiserar för. Eftersom jag blir till tillsammans med allt annat så är min frid intimt förknippat med alla andras frid. På min väg har jag en kalligrafi av Thich Nhat Hanh - Peace in Oneself, Peace in the World. Den påminner mig om att jag inte bara gör det här för mig själv. Genom att skapa fred i mig själv så uppstår även fred i världen. Men den påminner också om att arbetet för fred i världen inte är möjligt utan att arbeta med mig själv. Om jag fortsätter att skapa dualism i mötet med andra - att se någon som god, någon som ond, vän och fiende så sår jag frön som leder till mer lidande.

I november 2013 så var jag på Bearing Witness-retreat i Auschwitz-Birkenau tillsammans med Zenpeacemakers. Det var 18:e året i rad som detta retreat hölls på platsen där ca 1,5 miljoner personer mördades under andra världskriget av nazisterna. Vi var där för att bära vittnesmål om det lidande, den sorg, den smärta som platsen bär, men också den glädje och kärlek som finns där. Oneness in Diversity på platsen där människor en gång försökte utrota olikheter och skapa en enhet baserat på det. Vi försökte praktisera Zenpeacemakers tre grundpelare under dessa dagar i Auschwitz-Birkenau: icke-vetande (not-knowing), bära vittnesmål (bearing witness) och kärleksfulla handlingar (loving action).


Idag satt jag med en vän - Annika Spalde (här är länk till hennes blogg - Ett annorlunda rike) - på en uteservering i den svenska sommarkvällen. Värmen höll Göteborg i ett svettigt grepp och det var fullt med folk och få bord lediga. Där satt vi och drog lite smått i planerna för att Bära Vittnesmål genom en pilgrimsvandring. Bära vittnesmål om krigets och vapenanvändandets konsekvenser. I Auschwitz-Birkeanu var platsen läraren. Skulle det vara möjligt att här låta människors berättelser vara läraren? Att lyssna till hur svensk vapenexport ser ut, att lyssna till de som flytt från krig världen över - från Irak, Afghanistan, Syrien... Att lyssna till de som arbetar med vapentillverkning och är beroende av vapenexporten för att sätta mat på bordet och betala hyran, att lyssna till politiker som tar beslut om vapenexport i Sverige och kanske även till fredsaktivister som arbetar mot vapenexporten. Är det möjligt att vandra och möta människor och tillåta sig ett icke-vetande sinne genom att bära vittnesmål om deras historier som praktik? Och vilka handlingar föder det i så fall? Vilka ringar på vattnet kommer ur en sådan praktik?

Planen är att komma iväg på en sådan Bearing Witness-pilgrimsvandring efter midsommar 2015... Fortfarande finns det många trådar att dra i, men vi bestämde i alla fall att det ska bli av. Kanske blir det bara vi två, men förhoppningsvis blir vi ett blandat gäng som går där buddhistisk praktik kan möta kristen praktik. Där ateister och troende kan mötas i själva vandrandet och i att bära vittnesmål om vapnens berättelser. Kanske vill du gå med?

Goes Youtube

Så var det då dags att hamna på youtube.... Jag har medverkat i radioprogrammet "Vid dagens början" 2006-2014 och nu lades programmet ned i början av sommaren. Tyvärr kommer pod-arkivet också att försvinna från P1s hemsida så småningom. Därför tyckte jag att det kunde vara en bra idé att lägga ut några av programmen på youtube.
Först var ett program om erfarenheterna från ett Bearing Witness-retreat i Auschwitz-Birkenau som jag var med på i november 2013.

Det andra programmet jag hunnit lägga ut handlar om erfarenheter från det mindfulnessprogram jag var med och höll på en anstalt i Göteborg. 
I höst kommer det också att komma ut en antologi om mindfulness i Sverige - där medverkar jag kring detta att hålla mindfulnessinterventioner i fängelsemiljö i Sverige idag.

tisdag 1 april 2014

Mindfulness mitt i den kapitalistiska mittfåran

Thich Nhat Hanh, den 87-årige zenmästaren från Vietnam som bott i Plum Village, Frankrike, sedan 70-talet, är tillitsfull om att mindfulness kommer att leda till mindre lidande och mer lycka - oavsett vad den ursprungliga intentionen är bland de som börjar praktisera. Det säger han i en intervju i The Guardian på tal om kritiken mot mindfulness på företag som Google. Men Thich Nhat Hanh poängterar också att det måste vara sann mindfulness:
"If you consider mindfulness as a means of having a lot of money, then you have not touched its true purpose," he says. "It may look like the practise of mindfulness but inside there's no peace, no joy, no happiness produced. It's just an imitation. If you don't feel the energy of brotherhood, of sisterhood, radiating from your work, that is not mindfulness." (Thich Nhat Hanh)


Läs hela artikeln här - Is Mindfulness being Corrupted by Business and Finance?

Praktik av zen eller mindfulness är något som har potentialen att verkligen förändra våra liv i grunden - därom är vi eniga :)

fredag 28 mars 2014

Sekulär mindfulness - vad är det?


Mina bakgrund inom meditation och mindfulness kommer från den zenbuddhistiska traditionen. Numera är jag även utbildad inom MBSR (Mindfulness Based Stress Reduction) som är det största och den mest beforskade mindfulnessinterventionen. Från min zenbuddhistiska bakgrund kan jag ibland hamna i tvivel om hur vi använder och förstår mindfulness i sekulära sammanhang. I denna artikel av Michael Stone - vipassana- och yogalärare från Kanada, samt social aktivist - så tas några viktiga frågor upp. Artikeln heter "Abusing the Buddha: How the U.S. Army and Google co-opt mindfulness" och tar bland annat upp hur den sekulära mindfulnessvågen använder sig av meditationsmetoder på ett sätt som kan ses som diametralt motsatt hur det används i den buddhistiska traditionen. Frågan är ju då vad det får för konsekvenser? Om vi använder mindfulness fritt från en moralisk ram, fritt från ett sätt att förstå jaget och världen - vad leder det då till? Kan det vara så att det leder till helt olika resultat?

En anledning att mindfulness blivit så hypat i västvärlden tror jag beror på vårt klängande i lycka - vi förstår mindfulness som något som ska fixa till allting och göra oss lyckliga. Vårt vardagliga och dominerande perspektiv tar inte i beaktande att vår lycka inte är oberoende av alla andras lycka, utan utmålar det som något vi ska maximera. En annan anledning till att mindfulness blivit så populärt bland allt från U.S. Army till ledarskapskonsulter och politiker är att det sägs öka vår effektivitet. Detta utan att ifrågasätta på vilket sätt vi blir mer effektiva och varför vi ska bli mer effektiva... 

På många sätt går dessa antaganden stick i stäv med de buddhistiska rötterna till mindfulness - men också grundantaganden inom program som MBSR. Vi praktiserar inte mindfulness för att maximera vår lycka - till vilket pris som helst - eller bli effektiva inom vilket område som helst. Vi praktiserar mindfulness för att hantera vårt lidande och vår otillfredsställelse genom att se lite klarare på oss själva och världen.
Inom de buddhistiska traditionerna så är det också så att vi talar om olika sorters mindfulness. På pali är ordet sati och den mindfulness som lärs ut i buddhistisk träning är samma sati - rätt mindfulness. Enligt buddhistisk tradition så är det rätt mindfulness som kan leda till befrielse och skingrande av lidande och otillfredsställelse, inte vilken mindfulness som helst. Rätt mindfulness inom buddhism är bland annat präglat av en etisk ram, en analytisk aspekt och en förmåga att observera vad som uppstår och försvinner i ens erfarenhetsfält. Men runt rätt mindfulness finns också en förståelse av att jag inte existerar oberoende av något annat i världen, att allt jag gör har följder och påverkar mitt liv. En buddhistisk munk uttrycker det så här: 
"You cannot practice mindfulness without loving-friendliness, nor can you practice loving-friendliness without mindfulness."
 ( Bhante Gunaratana in "Beyond Mindfulness in Plain English")



Så vad händer då när vi lämnar denna kontext av rätt mindfulness bakom oss och lär ut meditationstekniker i ett etiskt vakuum? Finns det en risk att dom inte alls leder till att se klarare och hantera lidande och otillfredsställelse bättre? Det finns många som arbetar med mindfulness idag som tänker att om folk bara får göra meditation så kommer det där andra som ett brev på posten. Jag är inte alls så säker. Inom buddhismen så talas det om att intentionen bakom en handling är avgörande, så även när det gäller erfarenheten i meditation. Vill vi bli framgångsrika försäljare och sälja skit som ingen behöver, bli bättre soldater som inte darrar på avtryckarfingret eller mer effektiva arbetare som klarar av att hantera allt större press i vår arbetssituation så kan säkert olika mindfulnessövningar bidra till detta. Att meditation leder till ökad koncentration torde vara ganska klart, men det är långt ifrån samma sak som att det leder till större klarhet och minskat lidande. Ett fruktansvärt exempel är Anders Behring Breivik som berättade att han inför Utöya praktiserade meditation för att bli en "bättre krigare". Meditation och mindfulness måste inte leda till ökad medkänsla och erfarenhet av mindre separation från världen.


Så hur pratar vi som utövar och lär ut mindfulness om detta? Hur förstår vi jaget? Hur förstår vi världen? Vilka grundläggande kontexter behövs för att få till stånd en mindfulnessintervention som leder till ökad klarhet och minskat lidande?